Sjöstans tidiga utveckling

Hammarby gård 1892. Troligen är det den dåvarande arrendatorn Otto Almgren med fru som poserar framför huvudbyggnaden. Byggnaden revs 1945. Foto: Stockholms stadsmuseums arkiv

Hammarby gård 1892. Troligen är det den dåvarande arrendatorn Otto Almgren med fru som poserar framför huvudbyggnaden. Byggnaden revs 1945. Foto: Stockholms stadsmuseums arkiv

Varje plats har sin historia och området kring Hammarby sjö har förändrats drastiskt ett flertal gånger.

Det är nog få områden som beskrivits inneha ”stillsamt idylliska naturscenerier” (1920), för att några decennier senare inneha epitetet kåkstad i korrugerad plåt och nu, i det nya millenniet, bli en modern och miljöanpassad del av Stockholms innerstad.

Namnet Hammarby

Det område som här ska beskrivas såg för mindre än hundra år sedan mycket annorlunda ut. Innan Hammarbyleden byggdes på 1920-talet låg här insjön Hammarby sjö. I norr avgränsades sjön av stadsdelen Södermalm och i söder av den lantliga miljön kring egendomen Hammarby, som gett sjön dess namn. Hammarby är ett relativt vanligt bebyggelsenamn och ordet hammar betyder klippa, stenig mark eller impediment. Sjön hade sitt utlopp i Saltsjön vid Danvikstull och skildes från Mälaren av ett näs vid Skanstull.

Enda förbindelsen mellan Mälaren och Östersjön

För att förstå hur denna insjö uppstått måste man gå tillbaka till urtiden då två väldiga förkastnings- eller sprickdalar som går i nordväst-sydostlig riktning bildades i detta område. Den södra spricklinjen utgör ett omfattande sjösystem som sträcker sig från Årstaviken, Hammarby Sjö, Sickla- och Nackasjöarna samt Lännerstasundet bort mot Stäket och Baggensfjärden. Detta sjösystem utgjorde in mot 1200-talet ett system av segelbara farleder in i Mälaren, men genom landhöjningen uppstod så småningom ett näs vid nuvarande Skanstull och förbindelsen med Saltsjön vid nuvarande Saltsjö-Duvnäs och Danviken skars av. Även Mälaren förvandlades på grund av landhöjningen till en insjö och sänkan vid Stadsholmen blev den enda förbindelsen mellan Mälaren och Östersjön.

1436 nämns Sickla första gången, Sicklöna (Sickelön) och 1477 står det bara Sickle. Ordet anses innehålla en avledning av ordet sik, känt från svenska dialekter som sidlänt, fuktigt ställe där vatten kommer fram (småträsk), Sickla har förmodligen legat på det smalaste stället i den södra delen av sjön.

Vikingaborgen på Henriksdalsberget

I området kring Hammarby Sjö har relativt få fornlämningar påträffats. I den del av Nacka som tidigare låg i anslutning till sjön har man funnit lämningar från vikingatiden i form av boplatser och gravfält vid gårdarna Järla och Stora Sickla. På Henriksdalsberget finns rester efter en fornborg. Exakt vad borgen använts till eller hur gammal den är har inte kunnat fastställas.

Den första bebyggelsen i Stockholm samlades till Stadsholmen som reste sig med sina branta sluttningar mitt i Mälarens utlopp. I skydd av den mur som uppfördes kring bebyggelsen på Stadsholmen växte staden i rask takt och i slutet av 1200-talet var den rikets viktigaste handelsstad. I stadens omedelbara närhet fanns goda förutsättningar för fiske, kvarndrift och jordbruk. Som stadens allmänning tjänade Åsön, nuvarande Södermalm. Området kring Hammarby Sjö var dock fortfarande under början av 1500-talet glest bebyggt. På södra sidan av sjön fanns bara Hammarby gårds byggnader på den plats som idag är Lumaparken i Hammarby Sjöstad.  

Källa: Stockholms stad

Copyright: Tidningen Hammarby Sjöstad, maj 2020 
På kartan från 1702 kan man se att området kring Hammarby sjö fortfarande var glesbyggt i början av 1700-talet. Foto: Stockholmskällan

På kartan från 1702 kan man se att området kring Hammarby sjö fortfarande var glesbyggt i början av 1700-talet. Foto: Stockholmskällan